Down To You

Idag är det exakt 4 år sedan min morfar somnade in för alltid. Jag minns den dagen lika tydligt än. Det var den värsta i mitt liv. Jag minns samtalet från pappa och den långa vägen till volvo för att sedan få skjuts hem av pappa.

Livet kändes inte längre värt att leva och jag minns än idag alla de tankar som jag fick. För er som inte känner mig så hade jag en väldigt bra relation med min morfar. Släkten betyder mycket för mig och tanken av att han och mormor bara bodde 50 meter ifrån mig gjorde att jag sprang dit varje ledig stund jag fick. Vi åkte på utflykter och det bästa jag visste var att vara i sommarstugan, morfars barndomshem.

Saknar dig så otroligt mycket och önskar än idag att jag skulle få en chans till att säga farväl. Allting kom så plötsligt, bara över en natt förändrades så mycket. Jag saknar ditt alltid så glada humör och ditt skratt. Jag minns när du & mormor kom och kollade på mig när jag splade fotboll. Jag ville göra allt så bra som möjligt för att göra er stolta.