Down To You

Jag sitter på mitt rum i min ensamhet. Lyssnar till Whitney Houstons vackra stämma, hon sjunger "I will always love you". En utav mina favoritsånger. Jag kollar ut genom fönstret på den vackra kvällshimlen, det är stjärnklart. Det får mig att tänka på den där underbara sommardagen i juli. Jag drömmer mig bort, tillbaka till västkusten och sommaren. Alla känslorna kommer tillbaka. Det var bara Han och Jag. Bara tanken av att veta att han har valt att leva med mig gör mig överlycklig. Han valde mig av alla miljontals tjejer på denna jord. Jag är världens lyckligaste! En kväll när vi var på västkusten var vi ute och promenerade. Vi klättrade upp på ett berg och satte oss tättintill varandra, Han la sin arm om mig. Jag kände hur värmen inom mig spred sig och blev allt större, Jag rodnade lite lätt. Han märkte det och gav mig ett leende. Ett så vackert och ärligt leende som bara han kan ge. Under mig kände jag att berget fortfarande var varmt, även fast solen gått ned för länge seedan. Jag kände en ljummen vindpusst mot min kind, den hade en sommrig doft av saltvatten. Vi la oss ned på berget och kollade upp mot himlavalvet. Han lade sin arm under mitt huvud. Allt vi såg var en stjärnklar himmel, allt vi kände var varandras närhet. Vi blev tysta, tysta av beundran av den så otroligt stora himmelen. Vi behövde inte säga någonting, vi förstod. Det är så här det känns att vara lycklig. Vilken underbart härlig känsla! Jag vände blicken åt hans ansikte. Han log och såg mig djupt in i mina ögon. Jag såg två ögon som jag så många gånger drunknat i. Han viskade med en svag röst "Jag älskar dig". Jag känner att jag rodnar igen samtidigt som mina läppar formar orden "och jag älskar dig".
Plötsligt rycker jag till, det knackar på dörren till mitt rum. På bara en kort sekund kommer jag tillbaka till verkligheten och den kalla vintern. Dörren öppnas. Det var Han, han somkommit för att hälsa på. Jag möter hans blick och hans ansikte lyser som solen en varm sommardag. Det är en underbar känsla vi har mellan oss. Denna känsla kallas KÄRLEK och den blir bara starkare och starkare för varje dag.  

Hittade denna novell för ett tag sedan. Jag skrev den 28 december 2006 som en skoluppgift i svenska.
Har samma känslor än idag... Han & Jag <3